Elektricitet

Uddevalla Varvs- och Industrihistoriska Förening

Elektricitet

 

En och annan industri hade med början kring år 1890 själva ordnat med elektrisk arbetsbelysning med en ”dynamo” som drevs av fabrikens ångmaskin (tex Tunnfabriken).

 

I tidningen Bohusläningen kunde man 23 dec. 1898 läsa:

”Strömbergets qvarn i Uddevalla har under sin nye innehafvares, byggmästare Emil Sundlings, ledning undergått förändringar till såväl det yttre som inre. Qvarnetablissemanget kommer att blifva den tilltänkta centralstationen för elektriskt ljus och kraft till privata afnämare inom samhället. Redan är belysningen inom qvarnen elektrisk – en dynamo om 20 lampor. Ledningsnätet blifver strömförande dygnet om.”

 

Uddevalla stad övertog i juli 1916 anläggningen vid Strömberget, där Skandinaviska Elvärk startat kring sekelskiftet med en 40 hkr fotogenmotor i den gamla kvarnen. Nu utbyggdes anläggningen för att tillgodose ökade kraftbehov. Första abonnent blev Kampenhofsfabriken.

 

Elektriciteten var ju den energikälla som på 1910-talet allt mer började konkurrera med gasen. Bägge energislagen fanns dock parallellt under mycket lång tid, och det var inte förrän i februari år 1957 som gasverket i Uddevalla slutligt stängdes ner.

Först när man på 1890-talet, med transformatorn och växelspänning, lärt sig att överföra högspänd ström, blev elektriciteten en riktigt allvarlig konkurrent till gasen. Dessutom var ju elektriciteten bl.a. avsevärt mer miljövänlig, och man kunde ju utnyttja den egna, förnyelsebara vattenkraften.

 

Inledningsvis var det för belysning man tänkte sig använda elektriciteten.

 

Den första kraftstationen var alltså den som år 1898 byggdes vid Strömfallet, där detta sedan tidigare nyttjades för kvarndrift. El-leveranserna kunde inledas i augusti år 1900.

 

Elektriciteten blev snabbt mycket populär, och den egna produktionen räckte inte långt. Man byggde därför år 1909 en 10 kV kraftledning från Trollhättan för att säkra behovet genom leveranser därifrån.

 

Efter att anläggningarna ägts och drivits av olika bolag, tog staden över år 1915. Man lade då både gasen och elektriciteten under samma bolag, Uddevalla Gas- och Elektricitetsverk.

 

Kampenhof-bolaget var en av de industrier som ville köpa elenergi, och deras behov uppgick de facto till en tredjedel av hela stadens.

 

Det blev därför snart nödvändigt att ta in ännu mer kraft utifrån, varför Vattenfall byggde ytterligare en kraftlinje från sitt landsomfattande stamnät, denna gång för 50 kV, samt en transformatorstation för mottagning och nedtransformering till den spänning som användes i förbrukningsledet.

 

Det handlade från början om likström. Den hade bl.a. den nackdelen att den inte kunde transformeras till högre spänning, vilket krävdes för att överföra energi över längre avstånd för att inte få för stora förluster.

 

Först under 1920-talet gick man successivt över till ett distributionssystem baserat på växelström, vars främsta fördel just var transformatorn med vars hjälp högspänning lätt kunde omvandlas till lågspänning (och tvärtom), och vidare den enkla, billiga och driftsäkra växelströmsmotorn.

 

I slutet av 1940-talet hade man länge arbetat med att bygga om ledningsnätet från lik- till växelström, men ännu kring 1950 hade ca en tiondedel av abonnenterna likström. Likström fanns faktiskt kvar i någon utsträckning i Uddevalla stad ända tills år 1959.

 

Efterfrågan på elenergi växte i en takt som man inte kunde förutse.

År 1960 var man således uppe i ett kraftbehov som var fyra gånger större än det man kalkylerat med under 1930-talet.

 

Kraftverken i Risån-Bäveån byggdes under 30-talet (Kollerö och S:t Anna), under 40-talet (Fossumsberg) och under 1960-talet (Groröd).

Strömbergets kraftverk var ju klart redan år 1900, men uppgraderades år 1920.

 

Kraften från dessa fem verk är visserligen inte stor jämfört med det totala behovet, men det är ännnu så länge någorlunda lönsamt att driva dessa.

 

Det avfallseldade Lillesjöverket, ett s.k. kraftvärmeverk som både producerar elenergi och fjärrvärme bara genom sopförbränning.

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © Uddevalla Varvs- & Industrihistoriska Förening All Rights Reserved