Järnvägar

Uddevalla Varvs- och Industrihistoriska Förening

Järnvägar

 

Före år 1867 fanns det inga järnvägsförbindelser till Uddevalla överhuvudtaget.

 

Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg (UVHJ)

Jakob Trahn, en man som invandrat från Nordtyskland år 1834, kom redan 1846 med en idé om att bygga en järnvägslinje mellan Uddevalla och Vänersborg. Projektet diskuterades under ett tiotal år, men den beräknade kostnaden avskräckte, och det blev inget av med detta.

 

I Uddevalla fattades emellertid i juli 1862 beslutet om att bygga en smalspårig järnväg (med spårvidden 1217 m/m).

Mycket snart hade man slagit sig ihop med Vänersborg, och man beslöt då att banan skulle gå till Herrljunga, för att därmed få en anslutning till Västra stambanan, som hade invigts år 1862. Till Stockholm kunde man nu med tåget komma på ett dygn, en resa som dessförinnan tagit bortåt en vecka med häst och kärra. I sanning en revolution.

 

Först i och med järnvägarnas tillkomst fick man vidare gemensam tid i hela Sverige. Innan dess hade varje ort sin egen tid.

 

År 1864 började man bygga, och i maj 1867 kunde UWHJ-järnvägen, för övrigt en av de första enskilda järnvägarna i Sverige, invigas. Den kom populärt att kallas ”havrebanan” pga den stora betydelse den kom att få för havreexporten över Uddevalla.

På bilden ovan pågår järnvägsbygget i Uddevalla år 1866, det vill säga året innan banan invigdes. Bilden är gissningsvis tagen uppåt Elseberg, där banan gick tätt intill muren på Norra Kyrkogården.

 

År 1879 invigdes Mellanriksbanan, dvs den järn väg som går från Göteborg, via Trollhättan, Vänersborg, Öxnered, Mellerud och vidare via Karlstad ända till Falun, men också till Kristiania (från år 1925 namnändrat till Oslo).

Uddevallaborna kunde alltså, via byte i Öxnered, ta sig med järnväg till alla de ovan nämnda orterna, vilket i sig måste ha varit en revolution.

 

UVHJ-järnvägen byggdes år 1897 om från smalspårig till normalspårig (spårvidd, 1435 m/m).

 

 

 

Av bilden nedan framgår att UVHJ-banan ursprungligen startade från Hamnstationen och gick på en järnvägsbank bakom Kampenhof och Gasverket över de brattska ängarna, för att sedan runda Norra Kyrkogården i en uppförsbacke. Normalt klarade tåget backen, men fick stundom, om spåren var hala, först backa tillbaka ut mot Badö för att ta sats.

 

Först då Centralstationen tillkom år 1903, långt väster om staden som den då såg ut, drogs UVHJ-banan direkt till den, och med en ny förbindelse gjordes mellan Centralstationen och Hamnstationen genom att man rundade Skansberget.

Banan förstatligades och SJ tog över år 1940. Den elektrifierades sedan år 1949.

Då Lelångenbanan anlades blev Hamnstationen slutstation även för denna. Hamnstationen revs för övrigt år 1961.

 

 

 

 

 

Lelången-Banan (ULB)

 

Det var tillkomsten av flera bruk i Dalsland som på 1890-talet ledde till byggandet av ULB, dvs Uddevalla – Lelångenbanan, som gick mellan Uddevalla och Bengtsfors.

 

Banan invigdes år 1895, och en stor del av det som fraktades på den var s.k. pitprops, dvs träpålar som användes som stöttor i engelska kolgruvor.

Lelångenbanan övertogs av SJ samtidigt med Herrljungabanan år 1940, men elektrifierades aldrig. Banan fortlevde till år 1964 då det sista tåget gick.

 

Bilden visar järnvägsbron för Lelångenbanan över Strömstadsvägen.

 

 

 

 

 

 

Uddevalla Hamnstation -

Stadens enda järnvägsstation mellan år 1867 och 1903.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bohusbanan (Göteborg-Strömstad)

Med Bohusbanans (eller längdbanan i Bohuslän som den ursprungligen kallades) tillkomst förändrades järnvägssituationen helt i Uddevalla.

Sträckan Uddevalla-Strömstad började trafikeras år 1903, och sträckan Göteborg-Uddevalla år 1907.

Elektrifieringen av sträcka Göteborg - Uddevalla var klar år 1939.

 

Tanken som många hade, och som rimligen skulle betytt mycket för staden, var att banan mellan Uddevalla-Strömstad skulle fortsatt över Svinesund till Oslo. Det var en idé som dock det mäktiga Göteborg, som satsat på den östligare järnvägsförbindelsen genom Dalsland, motsatte sig.

 

En annan orsak var det bistra politiska klimat som uppstod i och med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge år 1905.

 

Bilden visar den nya Centralstationen som byggdes kring år 1903 -

alldeles för långt ut från stadskärnan som man tyckte då.

Under en kortare period gick det faktiskt ett stickspår på södra sidan om stationshuset (den sida som ses på fotot ovan).

 

Nedan har vi lagt ut länkar till tre filmer om Lelångebanan (ULB):

 

Lelångenbanan - Ett stycke västsvensk kulturhistoria

 

Sällskapet Lelångenbanan - Uddevalla

 

Lelångenbanan - Historisk film

 

 

 

 

Copyright © Uddevalla Varvs- & Industrihistoriska Förening All Rights Reserved