Vägar

Uddevalla Varvs- och Industrihistoriska Förening

Vägar

 

I Sverige fanns på 1800-talet ett ganska finmaskigt nät av småvägar, rastställen och gästgivargårdar. Vägarna var dock oftast ganska usla och dåligt underhållna byvägar.

Från Uddevallas perspektiv var särskilt den s.k. Vänersborgsvägen tätt trafikerad under 1700- och 1800-talet. Detta berodde främst på alla järnfororna från Vänersborg och den ökade havrehandeln.

Riksvägen mot Göteborg var svår. Delarna söder om Uddevalla med Kapellebackarna, lertrapporna vid Höjentorp och Oxskallebackarna var speciellt besvärliga pga de branta stigningarna.

Fattigt folk, dvs de flesta, fick fotvandra på vägarna. En vandring exempelvis till Göteborg såg man inte som något konstigt.

I övrigt var det förstås häst och kärra som gällde, eller att man (i viss utsträckning) red.

Längs landsvägarna var det otaliga grindar som måste öppnas och stängas.

År 1873 påbörjades diskussioner om en omläggning av riksvägen mot Göteborg i anslutning till Uddevalla. Det blev dock den gången inte mycket med detta.

I oktober 1892 godkände dock staten vägbygget över Hästepallarna-Skeppsviken. Det kom dock ändå att dröja fram till 1907 innan arbetet med vägen kunde börja, och år 1908 var hela sträckan från Bratteröd till Grohed klar.

Då järnvägen mot Göteborg byggdes år 1907, tillkom även Anders Knapes väg som förbindelseled mellan Södra Drottninggatan och den nya vägen via Hästepallarna. Först med Västerbrons och Göteborgsvägens tillkomst år 1939 kunde dock genomfartstrafiken flyttas.

År 1886 beslutade man vidare att bygga en väg upp mot Dalsland över Havskuren och Stadsfjället, och arbetet med denna var klart hösten 1891.

 

 

 

 

 

Copyright © Uddevalla Varvs- & Industrihistoriska Förening All Rights Reserved