Vattenförsörjning

Uddevalla Varvs- och Industrihistoriska Förening

Vattenförsörjning

 

Under stor del av 1800-talet var vattenförsörjningen ett problem av stora mått i Uddevalla. Vattnet i Bäveån användes till tvätt och matlagning, samtidigt som vattnet i det begränsade antalet brunnar ofta var dåligt och infekterat, vilket berodde på att gårdarna i åratal hade indränkts med gödsel, slakteriavfall och andra orenligheter.

 

I mitten av 1800-talet var det Sörkällan som hade det bästa vattnet. Vägen till och omkring källan var dock ofta oframkomlig pga att både fordon och människor använde den flitigt.

År 1848 försökte man vidta återgärder för att förbättra detta, genom att bygga över källan för att skydda den. Överbyggnaden fick dock repareras gång på gång.

 

År 1852 bestämdes därför att bygga en vattenledning från Sörkällan, via Stora Hellevigsgatan, fram till en liten reservoar vid Södra Hamngatan. Reservoaren var belägen vid den på 1930-talet byggda Hanssonska brons södra fäste.

Ledningen, som hade en diameter av 2,5 tum (ca 7,5 cm), grävdes ner. Den var tillverkad av raka furustammar som hade borrats ut och kopplats ihop.

 

Vattenkvantiteten var dock för liten, då källan i bästa fall kunde lämna 13 kannor (33,8 liter) i minuten. Redan ett år innan denna ledning kom till hade man börjat driva en idé om en vattenledning från Mariebergskällorna vid Rimnersvallen då dessa källor hade en betydligt bättre kapacitet än Sörkällan.

Projektet med ledningen från Mariebergskällorna kom dock inte att utföras då, och det skulle dröja drygt 20 år innan frågan om vattnet kom upp igen.

 

De första moderna vattenledningarna i staden kom således till stånd först år 1874, då vatten leddes från källor på Samneröd/Marieberg till en reservoar på toppen av Agneberget (eller Klocktornsberget som det också kallas).

Det gamla måttet 1 kanna motsvarar 2,62 liter. Man beräknade således att Samneröds- och Mariebergs-källorna kunde lämna 41,4 kannor (107,6 liter) per minut eller 50.610 kannor (131.586 liter) per dygn. Arbetet var klart påföljande år, 1875.

Behållaren i Agneberget (eller ”bassinen” som den kallades) rymde 280.000 kannor, motsvarande 73-74 kbm. En annan uppgift säger visserligen att kapaciteten snarare var 64-65 kbm, något mindre alltså, men i alla fall många gånger mer än den lilla cisternen vid Sörkällan, som alltså bara rymde ca 13 kbm.

Ledningssystemet lämnade vatten ut i stadskärnan via 6 tums gjutjärnsrör till 34 brandposter och 7 vattenhämtningsplatser, samt till ett mindre antal enskilda tomter. Föra att driva upp vattnet till behållare i staden användes ett ångpumpverk ibland även ett antal handpumpar.

 

Allteftersom drogs vattenledningar in i fler och fler hus. Detta var alltså första gången man anordnade vattenförsörjning till stadens invånare så att de slapp att bära hem vattnet.

Ett annat starkt skäl för staden till att installera ett riktigt vattendistributionssystem, var som nämnts att förbättra brandförvaret.

Ytterligare en betydelsefull orsak var förstås att förbättra den allmänna hygienen så att folk slapp använda det i många fall dåliga vattnet i Bäveån och i enskilda brunnar.

Reservoaren på Agneberget fick tömmas och rengöras med vissa mellanrum. Så gjordes tex år 1885 och 1891, och det tog sedan omkring 30 timmar att fylla den igen. Reservoaren, som användes till år 1905, var försedd med ett skyddande tak. Taket revs så sent som år 1938. Idag återstår av reservoaren endast en grop som antyder var den fanns, strax invid klocktornet.

 

Det fanns alltså två skilda vattendistributionssystem i staden under lång tid, vilka inte var hopkopplade, Sörkällan respektive Samneröd/Mariebergskällorna.

Den gamla trärörsledningen från Sörkällan till reservoaren vid Södra Hamngatan ansågs år 1881, dvs efter bortåt 30 år, ha tjänat ut.

Man beslöt då att installera en ny ledning från Sörkällan, denna gång med gjutjärnsrör. Den drogs nu utmed Södra Drottninggatan fram till Bäveån, och vidare över till Norra Hamngatan. Den gamla Stenbron hade ännu inte ersatts av Järnbron, detta skedde ett par år senare.

Vattenposter inrättades vid Stenbrons norra fäste (dvs på Norra Hamngatan) samt i södra änden av Södra Drottninggatan.

Avstickare drogs vidare in till tre av fastigheterna längs Södra Drottninggatan, så att dessa fick vatten inlett till sina respektive gårdar.

Ute vid Sörkällan byggdes en ny vattencistern strax invid den gamla. Den var 8 fot (ca 2,5m) djup, 20 fot (ca 6m) i diameter och rymde 5000 kannor, motsvarande 13,1 kbm.

 

Åren 1906-1908 byggdes reservoarer på Marieberg och på Kålgårdsberget. Av reservoaren som fanns högst på Kålgårdsbergets topp, syns knappt något idag. Den byggdes av Skånska Cementgjuteriet år 1908 till ett pris av 25.900 kr.

Reservoaren rymde 1.000 kbm och var belägen 57,5 m.ö.h. Vattentrycket i ledningsnätet blev därmed mer än dubbelt så starkt jämfört med den gamla reservoaren på Agneberget.

 

Åren 1913-1918 (dvs under första Världskriget) byggdes vattenverket vid Marieberg, f.ö. ovanpå den gamla reservoaren.

Bristande kapacitet på de tillgängliga vattenkällorna hade hela tiden varit ett bekymmer i förhållande till den i stadig takt ökande konsumtionen.

 

År 1917 gick in för metoden med "konstgjort" grundvatten. Man hade nu kommit till insikt om att de naturliga grundvattenstillgångarna inte skulle räcka till för att fylla det i hastigt tempo ökade behovet, och sett sig om efter ytvattentillgångar lämpligt belägna för att efter infiltration utöka vattentillgången i staden. Valet tycktes ha stått mellan Köperödssjöarna och Bäveån.

 

Vattenförbrukningen i Uddevalla räknad per person och dygn var år 1933 121 liter, 1937 165 liter och 1942 255 liter, en stadig ökning alltså. Man ansåg därför att man i framtiden borde räkna med en vattenkonsumtion av 400 liter per person och dygn.

 

Numera hämtar Uddevalla huvuddelen av sitt råvatten från Öresjö, och till en mindre del även från sjösystemet på Herrestadsfjället. Vattnet pumpas upp till Köperödssjöarna där det lagras innan det med självfall rinner till Mariebergs vattenverk.

 

Lite siffror om den nuvarande dricksvattenproduktionen i Uddevalla:

•Producerad vattenmängd 2007 = 3,9 milj kbm

•Medelförbrukning = 10 600 kbm/dygn

•Produktionskapacitet = 19000 kbm/dygn

•Pumpkapacitet = 250 l/s

•Trippelbottnade sedimenteringsbassänger = 2 st á 660 kvm

•Lamellsedimentering = 2 st á 330 kvm

•Snabbfilter = 7 st á 20 kvm

•Renvattnets pH-värde = 8,0

•Hårdhet = dH 4

•Färgtal, Pt = <5

•Fluoridhalt, mg/l = <0,1

•Lågreservoar = 1000 kbm

•Högreservoarer = 12 st

•Tryckstegringsstationer = 17 st

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © Uddevalla Varvs- & Industrihistoriska Förening All Rights Reserved